Högt pris för att ha pengarna på banken

Svenskar gillar kontanter. Även om bankernas inlåningsräntor har sjunkit de senaste åren och i dag ofta ligger runt noll, så sätter svenskarna in allt mer pengar på sina bankkonton. Siffror från SCB visar att de svenska hushållen i slutet av februari 2016 hade 1 569 miljarder kronor på inlåningskonton i svenska banker - 927 miljarder mer än för tio år sedan. Det motsvarar ett banksparande på cirka 200 000 per vuxen svensk över 18 år. Erfarenhet visar dessutom att det finns många privatpersoner som har betydligt större belopp än så på vanliga bankkonton.

"Det ökande sparandet beror dels på att man vill ha en större buffert, dels på att man är rädd för att börserna ska falla - men förkärleken för kontanter kan visa sig vara kostsam", säger Robert Olin, investeringsspecialist på Danske Invest.

Enligt Robert Olin finns det ett par orsaker till att det på lång sikt är en dålig idé att ha alltför mycket pengar på bankkonton. För det första - även om inflationen är lågkan den urholka värdet av kapitalet. I bästa fall behåller kapitalet sin köpkraft.

"En sak är att inflationen tär lite på kapitalet. Det måste man kanske leva med som försiktig sparare. En annan är att man går miste om möjligheten att investera och få en rimlig avkastning, vilket på sikt kan slå mycket hårdare mot kapitalet. Om räntan på banken t.ex. är 0,15 procent, behövs endast en mycket liten avkastning från aktier och/eller obligationer innan det är ett bättre alternativ än banksparande", säger Robert Olin.

Kan gå miste om god avkastning
Den framtida avkastningen för aktier och obligationer är naturligtvis omöjlig att förutse, men enligt Robert Olin är en försiktig uppskattning att aktier ger en avkastning på 5,5 procent och obligationer en avkastning på 2,5 procent på lång sikt. Väljer man en försiktig strategi med 70 procent obligationer och 30 procent aktier i portföljen kan man räkna med en genomsnittlig årlig avkastning på 3,4 procent exklusive handelskostnader och skatt. Sett över en tioårsperiod kommer ett kapital på t.ex. 500 000 kronor i detta exempel att växa till 698 514 kronor.

"Om man istället låter pengarna stå på ett bankkonto till 0,15 procents ränta, kommer de 500 000 kronorna att växa till 507 550 kronor på tio år. Det innebär i den här jämförelsen att det kommer att finnas 190 964 kronor mindre på kontot efter tio år (exkl. skatt och kostnader)", säger Robert Olin.

Men ingenting är som bekant gratis. En investering i aktier och obligationer innebär en högre risk än banksparande och det måste man vara medveten om. En investering i aktier och obligationer innebär voaltilitet, dvs löpande förändringar i värdet på kapitalet. Om man räknar med att använda hela eller delar av sina besparingar inom de närmaste två åren är det bäst att låta kapitalet ligga kvar på bankkontot och bara investera eventuellt överskjutande kapital.

Robert Olin betonar dock att många ofta tror att de behöver pengarna tidigare än vad som senare visar sig vara fallet. Det är därför stora belopp ofta blir liggande på bankkonton under lång tid. Andra sparare överskattar hur stor buffert de egentligen
behöver. Det är dessa grupper av sparare som med fördel skulle kunna överväga att investera hela eller delar av sina besparingar.

Privatinvesterare väntar för länge
Samtidigt visar erfarenhet att många privatinvesterare avvaktar med att investera eftersom de väntar på exakt rätt tillfälle. Det är däremot extremt svårt att veta när denna tidpunkt inträffar. Ingen vet när aktier eller obligationer toppar eller har nått botten och under tiden går spararen potentiellt miste om en fin avkastning - ibland under flera månader och ibland under flera år. Istället bör man som långsiktig investerare inse att det är mindre viktigt om aktierna ligger några procent högre eller lägre jämfört med för en månad eller ett år sedan. Om man ser till det stora hela är det viktigaste att fatta rätt investeringsbeslut och att agera efter och hålla fast vid sin strategi.

"Ett klassiskt misstag som många privatinvesterare gör är att de tror att de kan köpa på botten och sälja på toppen. Men det är en farlig strategi som kan slå tillbaka hårt mot kapitalet", varnar Robert Olin.

Köper på toppen och säljer på botten
I praktiken är det mycket svårt att förutsäga marknadsutvecklingen på kort sikt. Försöker man med det är det inte ovanligt att det slutar med att man köper på toppen, inspirerad av stigande kurser, och säljer på botten på grund av rädsla när börserna faller. Man följer alltså med ned i nedgångarna istället för att följa med upp i uppgångarna. Ett enkelt räkneexempel visar hur mycket det kan betyda för avkastningen på lång sikt.

De senaste 46 åren, fram till 2015, har MSCI-indexet för svenska aktier gett en genomsnittlig årlig avkastning på 14,4 procent inklusive utdelningar. Om man missat de tio bästa månaderna på börsen under den här perioden har man istället haft en genomsnittlig avkastning på 9,9 procent per år.

Skillnaden i avkastning kanske inte verkar så stor, men om man räknar om det i pengar ser man skillnaden snabbt. I det här exemplet hade 100 kronor vuxit till 7 773 kronor före skatt efter 46 år om avkastningen varit 9,9 procent per år. Hade den årliga avkastningen istället varit 14,4 procent hade dessa 100 kronor vuxit till 48 039 kronor under samma period.

Nyckeln till den optimala investeringen
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en bra idé att investera sina kapital om man har en placeringshorisont som är längre än tre år. Robert Olin konstaterar också att de flesta privatinvesterare tjänar på att behålla sina placeringar istället för att ständigt köpa och sälja. Att köpa och sälja för ofta skapar bara en onödig risk.

"Exakt hur strategin och portföljen ska se ut beror på den enskilda investerarens investeringsprofil, inklusive risk- och förlusttolerans och placeringshorisont. Före varje investering bör du därför alltid tala med din investeringsrådgivare. Man måste
också vara medveten om att en investering kan ge negativ avkastning, vilket innebär att kapitalet sjunker i värde", säger Robert Olin.